Hej!

Lite problem med att sova denna natten. Ligger och funderar en massa inte så bra när man ska försöka sova.

Ja 2017 skrev jag mitt förra inlägg har hänt en massa sen dess. Men men det kan vi dra i en annan dag.

Ja tankarna som far runder är alldeles för många. Mannens pappa gick bort för snart två veckor sen. Och dessa två veckor har inte alls varit normala och alla tankar far till detta. På nätterna mest. Varför hände det och varför nu. Hur ska det gå nu och vad händer efter man dör. Ja jag vet man ska kanske inte grubbla på det men massa sådana tankar kommer ju, och jag får liksom inte bukt på dessa tankar. De poppar upp när man minst anar det. Vi har varit på begravningsbyrån och bestämt en massa. Vi har varit på tacksägelsegudstjänst. Om lite mer än en vecka väntas begravning och jag vet inte hur man ska orka det. Se den man älskar mest i hela världen ledsen är inte alls något roligt. Det är rent ut sagt hemskt. Sen att tänka att allt kan vara över så fort. Precis som för svärfar, gå och lägga sig och inte vakna igen. Tänk om det händer mig eller mannen, eller nån i familjen jag vet absolut inte vad jag gör då, vet ju knappt hur vi ska klara detta. Usch säger jag bara.
Jag har förlorat ändå rätt många enligt mig själv. Först morfar 2011, sedan farfar 2015, Sedan mormor 2014 och sist men inte minst farmor 2017 det är rätt många enligt mig och jag fattar inte hur jag har överlevt allt detta. Och nu då svärfar 2022. Det är definitivt inte lätt något av det. Sen såklart hår alla tankar till svärmor som såklart har det extra tufft med allt. Och jag förstår hennes tankar och jag förstår alla tårar hon har och att de kommer när som helst. Och allt annat runt omkring. Hus, hem, katter, och allt praktiskt som ska fixas.

Skriver inte för att få nån medkänsla eller nått måste bara få ner mina tankar någonstans.

Nä får väl försöka sova.

Tack för mig.

Onsdag natt och jag ligger vaken medans sambon sover gott och snarkar en massa. Har snart sett tre filmer och är ändå inte trött. Så då hamnade jag här.

Vi har köpt toppola jag och min sambo. Ett hus att lägga i en bil himla mysigt så nu kommer det att bli massa campande. Hoppas jag i alla fall. Nu ska vi bara renovera den lite. Jag har redan sytt gardiner och kuddar. Så det lär bli jätte mysigt. Kenneth har köpt en ny bänk skiva vi ska ha i den. Och vi har beställt ny faner som vi ska sätta dit. Så det kommer bli super mysigt.

Har tappat mitt fina smala silvriga armband och kan absolut inte komma på vår jag tappat det. Men med en underbar sambo så köpte han ett nytt till mig idag vilket va underbart kärt av honom.

I helgen va vi och tittade på macken. Och gud vilket framträdande. De är så himla duktiga galenskaparna himla roligt. Promenaden från teatern va himla mysig också vi såg parisohjulet lysa och snurra så himla romantiskt med sambon vid min sida.

Fredag idag. Vi har precis satt oss i bilen för att köra till Jönköping för att gå på Elmia bilmässa.Behöver verkligen ha något att skingra tankarna med just nu.

Farmor gick bort i måndags och det tog oss alla på sängen. Visst hon har haft cancer från och till sen 1992 men alltid klarat sig. Så i måndags när en kollega sa att det va bättre jag åkte till lasarettet än gick på jobbet och oroa mig så jag åkte. Och det tackar jag gudarna för. Jag fick pratat med henne där på morgonen när hon fortfarande var helt klar och det kommer jag aldrig glömma. Min älskade farmor som hade hjärta för så många och aldrig gnällde över någonting någonsin. Jag är otroligt glad att just du har varit min farmor i nästan 30 år. Du ska veta att du har gjort intryck på så många och att du fick träffat Kenneth och köra känna honom är också ett plus nu kan du berätta för farfar, morfar och mormor att han är det bästa som hänt mig någonsin.

Sedan 2011 har jag förlorar alla mina morföräldrar och farföräldrar. Vilket är så fruktansvärt så det inte går att beskriva. Ibland kan jag undra vad vår familj och släkt har gjort för att förtjäna detta. Och sen vet jag att det är livets gång och allt det där men va ni tvungna att ta alla så tidigt. Och den jävla cancern gör det för fan inte ett dugg bättre. Tre av dem dog i sviterna av den skiten. Så som så många andra så FUCK CANCER.

Jag vet att ni har det bra nu och att ingen av er lider något mer men vi som är kvar på jorden kommer att sakna er något så fruktansvärt. Farmor du höll liksom ihop alla fast vi inte umgåts på ett par år så fick du oss alltid att träffas på dina middagar som påsk, jul eller andra högtider du bjöd på middagar. Det kommer jag att sakna du hade alltid så god mat. Gås och vanlig inlagd slanggruka. Och alla dina andra rätter. Kommer också att sakna att hjälpa dig att fixa datorn eller komma in på Facebook för att hålla koll på alla. ?.

Fast jag inte är kristlig av mig så tror jag ändå på att vi kommer att träffas igen. Kanske inte i samma form som innan men helt säker på att vi träffas igen. Eller så har vi redan gjort det. Det va kanske du och farfar i fågel form som väckte mig i tisdags med ert pickande på mitt sovrums fönster. Jag hoppas verkligen det.

Nu i efterhand är jag otroligt tacksam att jag inte behövt se någon gå bort innan. För farmors bortgång på sjukhuset va nämligen det värsta jag någonsin varit med om. Hon kämpade in i det sista och när sista familje medlemmen kom till sjukhuset så kände hon äntligen att det va dags för henne.

Men hur kunde det gå så fort som det gjorde. På söndag kväll kände du dig trött och hängig. Men envisades om att inte åka in. Sen hade du inte orkar gå och lägga dig utan satt i stolen hela natten tills brandkåren bröt sig in och ambulansen hämtade dig på måndag morgon sen där efter gick det bara utför. Vi satt på akuten och väntade på svar. Tillslut fick vi det och du hade tydligen haft lunginflammation ett tag och i och med det så hade det blivit blodförgiftning och nu hade det gått så långt som till sepsis. Och den sista cellgiften hade inte alls gjort någon nytta. Kroppen var i chock och organen höll på att lägga av vilket den gjorde på måndag kväll runt kl 19. Allt i loppet en dag.

Frågan är fortfarande VARFÖR JUST HON?

Ni som har åsikter på detta blogginlägg skrolla vidare för jag måste liksom skriva av mig detta och behöver verkligen det.

Hej. 

Har inte skrivit på evigheter men här kommer det. Livet och kärleken frodas på tullboden, I vårt underbara hus, Nu längtar vi till sommaren och sommar i vår egen trädgård. Ska bli så otroligt mysigt. Har fixat upp en spann som ska bli en blomkruka den har varit farfars. Sen idag satt jag upp våra solsellsslingor där ute så det ska också bli mysigt när de börjar lysa med hjälp av solen. 

Kenneth har många projet i garaget vilket han tycker är super, Men jag ser inte direkt något slut på de projekten de är så stora ;-) men men det blir säkert bra de också. 

Detta året känns det som det händer mycket.

Farmor har precis flyttat till lägenheten och sålt huset efter så många år, Jag är ju uppvuxen men det huset men det går inte att klara av det själv när man börjar bli gammal det är ett för stort hus. 

Moster ska ha barn i augusti känns också helt overkligt hon är ju bara 2 bara två år äldre än jag. Sen har de också köpt hus. Här i närheten av oss och de håller på att renovera och greja. 

Jag hoppas att Camo och carro snart ska gifta sig så jag kan gå på deras bröllop, Två andra par som gifter sig i år. Himla mysigt, Synd bara att det inte passar in i våra kalendrar, typiskt att det är annat inplanerat då men och andra sidan så är livet ibland. Hoppas att ni ändå får jätte fina dagar.

Ha det bra. =) 

17/8 2016 ?

:-)

6 månader i tisdags med denna underbara man. Tack för dessa 6 månader och ser fram emot de resterande 100 åren. ;-) ?