På väg hem efter en helt underbar eftermiddag i lund med underbara kompisar och mitt gudbarn Nora. Tack så mycket för idag helt underbart att träffa er igen. Mycket mys, prat och fika. Super trevligt.

Fast jag börjat tidigt att jobba idag är jag faktiskt inte alls trött just nu förra måndagen va värre så nu har jag bestämt att varje måndag från och nu fram till sommaren ska jag göra något vettigt någon som vill följa med på fika eller vad som helst bara vi gör något. Måste ju ta vara på mina lediga eftermiddagar på måndagar. ;-)

Visst är det typiskt att just när man ska sova så fylls hela huvudet med en massa tankar, funderingar ja och sådant som jag inte vill ha i mitt huvud.

Tänker mycket på farfar kanske inte så konstigt i och med att det bara gått 1,5 vecka men många tankar kommer då. Varför du?, varför just nu?, varför cancer på dig också? Var är du nu? Ser du oss? Klarar vi detta? Hur går vi vidare? Kommer detta helvete någonsin ta slut? Mm. Och som pappa sa ligger där ligger du helt ensam. Jag vet man ska inte tänka såhär men det känns inte som om det blir bättre. Saknar dig och älskar dig otroligt mycket. ????

Bilden funderar jag på att tatuera in på skuldran till minne av morfar,mormor och farfar. Vad tror ni?

Ja vad ska man säga har varit ett par väldigt jobbiga dygn. Känner sig ledsen nästan jämt och sen kom vi till lördagen då farmor fyllde 70 år och egentligen va det bestämt att hon och tvilling systern skulle åka till Ullared över helgen men blev inställt så då fick vi hitta på något annat så då blev det middag på stäket i lund mycket trevligt men som sagt så saknades en och det märktes verkligen på stämningen fast vi hade trevligt. Efter det blev det kaffe hemma hos farmor med många släktingar.

Många känslor den dagen. Och just nu känner jag att man har för mycket tankar på allt.

True or not

Vila i frid farfar kommer att sakna dig super mycket detta är inte sant. Från att ha träffat dig i tisdag då du ändå va ganska pigg och rörde dig mycket jämförts med annars till detta idag i loppet om två dagar det är helt omöjligt.

Älskar dig och kommer sakna dig massor. Hoppas du har det bra och träffar många du känner. ???

Ja vad ska jag säga filmen The fault in our stars får mig fortfarande att gråta. Och ja den kärleken är episk visst han dör men de älskar varandra villkorslöst ända fram till hans död. Jag vill ha det så. Inte det att människan jag älskar dör ifrån mig men sättet de älskar varandra på.

Finns detta i verkligheten? Och var hittar man detta är ju den stora frågan?

Det är då jag kommer på allt jag vill skriva. Jag har alltid älskat att skriva när jag va yngre skrev jag dagbok me inte så ofta som jag bloggar. Gillade aldrig att skriva för hand och det gör jag ju inte nu i heller.

Finns mycket som jag skulle vilja skriva men aldrig får fram i ord så jag ska försöka nu och alla ni som läser älskar er för att ni läser och tack för stödet.

Har idag varit hos farmor och farfar och det är väldigt sorgset faktiskt för de båda har cancer och ser faktiskt inte ut att må så bra. Ser ut som farfar bara blir sämre och sämre och farmor har ju kronisk cancer så det blir aldrig bättre. Usch fy satans helvete hatar cancer.

Till något roligare satt och kollade gamla fotografier på dator innan när alla bilderna bläddrar på skärmsläckaren och blir faktiskt lite nostalgisk fast man inte är så gammal och många foto är på gamla vänner på fester och massa sådant och saknar många av er jätte mycket. Vi hade ju skit kul så till er jag inte pratar med eller träffar längre hör gärna av er hade varit super kul att träffas igen och umgås.

Så till lite djupare saker eller kanske inte. Har gått med i dejtingsajt igen. Detta året är det året där jag vill hitta någon att leva med och jag ska va optimistisk svårt bara men men som sagt det finns en till alla och min soulmate finns någonstans och kanske har jag redan träffat honom. Man kan ju alltid hoppas så alla ni jag redan träffat lägg in en stöt vet ja. Vem vet vi kanske är menade för varandra. Säg vad du tycker så lovar jag att jag är all in. :-)

Nu är snart den långa och sköna Jul ledigheten slut och det är både ledsamt och skönt. Skönt för att komma tillbaka till jobbet och träffa alla barn och kollegor ledsamt för att nu är det snart dags att gå och lägga sig i tid igen. Jag är ju och har alltid varit en nattuggla. Och när jobbet börjar är det dags att lära sig en massa nya namn igen men det lär man sig fort och alla nya rutiner ska man ju också kunna.

Har också ett nyårslöfte och jag hoppas det blir så bra som jag har tänkt mig. Ni som är med Tack så mycket vi kommer ha superkul. Ni som inte är med ni vet inte vad ni går miste om det är ju trots allt jag som är med ;-) haha nä jag va bara tvungen.

Vill också säga att Tack familjen för att ni alltid finns och stöttar mig. Mamma, pappa, mikael, joakim, camo, carro , Nora, Per, Sofie och Olivia ni betyder allt. ????