Måndag och jag är sjuk. Feber är inget kul. Men känner också mig deppig både i kropp och själ. Vet inte varför. Jobbet går bra förutom en liten detalj. Mina kollegor är underbara förutom en liten detalj. 

Livet i allmänhet går bra, trivs otroligt bra i veberöd men skulle vilja ha kompisarna närmre eller fler kompisar det kvittar vilket. Ska få nytt golv till mitt lilla rum och köket, ska också få färg till badrummet så det slipper att vara gult. Ska inreda det lilla rummet till ett gästrum har fått en säng av mamma som ska in där nu ska det bara målas där inne såklart innan det är dags att sätta in saker där...

Har flyttat ut en billy bokhylla i hallen så man kan ha lite prydnadssaker där, det blev jätte bra nu ska jag bara ha lite prydnadssaker att ha på hyllan. köpte mig en budda staty i lördags så den ska stå där sen får vi se vad jag hittar mer att ha där.

Blir så trött på folk som aldrig svarar på sms. De skickar till mig och jag svarar och sen skickar jag också frågar något så svarar de inte de bara svarar på sådant som de tycker är intressant för dem. och sådant retar gallfeber på mig det är inte konstigt att man blir deprimerad när ingen vill göra något...

Ja ärlighet varar längst säger alla så här kommer det, Jag tycker om dig vara sig du vill eller inte och hur mycket jag än bjudit med dig på så har du aldrig följt med så jag tror nog antingen är du rädd för vad det kan bli eller inte bli eller så är du helt enkelt inte intresserad men strunt samma, Jag gillar dig så varför inte göra ett försök. 

Låten jag har lagt upp passar min sinnestämning just nu också....

Tänkte skriva det ärligaste inlägget någonsin. Så här kommer det.

Vi hade diskussion om hälsa igår på jobb så vi börjar där. Jag mår bra de flesta runt omkring mig mår också bra förutom farmor hon har ju sin cancer och den hade väl försvunnit på levern men hon kommer aldrig bli fri från cancern. Farfar mår inte heller bra och det är på grund av proppen han fick på hjärnan för några år sen.

Släktträffen/kräftskivan hos Camilla gick förväntans värt bra kan jag tycka. Efter inte ha träffats allihop på många år så funkade det. Roligt att alla va med även kusinerna. Visst det är tråkigt att vi börjat umgås efter sådana här tråkiga saker men vi har ju i alla fall börjat umgås.

Hade önskat att camo och Carro bodde närmre men det är sådant man inte kan göra nått åt tyvärr.

Visst man mår dåligt varje dag över att både mormor & morfar inte finns med oss mer. Men jag får hoppas att de har de bättre nu.

Saknar Anja varje dag att veta att hon inte är hemma hos föräldrarna lägre är skit jobbigt.

Ärlighet varar längst. Något ni undrar som jag kanske aldrig säger så fråga mig...