Skit jobbigt att vakna på morgonen och undra om drömmen va verkligen eller inte. Ibland blir jag lite rädd för min egen hjärna vilken normal person drömmer om att ens pappa är död. Och fy så verkligt det va. Kan liksom fortfarande känna i kroppen hur den bara halvt dog när jag grät. Att den bara la av och det enda som gick va att gråta. Usch fy hoppas att jag slipper va med om det på super super länge.