Tänkte skriva det ärligaste inlägget någonsin. Så här kommer det.

Vi hade diskussion om hälsa igår på jobb så vi börjar där. Jag mår bra de flesta runt omkring mig mår också bra förutom farmor hon har ju sin cancer och den hade väl försvunnit på levern men hon kommer aldrig bli fri från cancern. Farfar mår inte heller bra och det är på grund av proppen han fick på hjärnan för några år sen.

Släktträffen/kräftskivan hos Camilla gick förväntans värt bra kan jag tycka. Efter inte ha träffats allihop på många år så funkade det. Roligt att alla va med även kusinerna. Visst det är tråkigt att vi börjat umgås efter sådana här tråkiga saker men vi har ju i alla fall börjat umgås.

Hade önskat att camo och Carro bodde närmre men det är sådant man inte kan göra nått åt tyvärr.

Visst man mår dåligt varje dag över att både mormor & morfar inte finns med oss mer. Men jag får hoppas att de har de bättre nu.

Saknar Anja varje dag att veta att hon inte är hemma hos föräldrarna lägre är skit jobbigt.

Ärlighet varar längst. Något ni undrar som jag kanske aldrig säger så fråga mig...